541018_531519566862704_1816069172_n

Veterinären med personlig service

Hon var en framgångsrik konsult i databranschen. Mycket jobb, man och barn. Sedan blev det skilsmässa. Då bestämde sig Marie-Louise Drugge för att börja om från början. 1995 satte hon sig i skolbänken igen. Målet var att bli antingen civilingenjör eller veterinär. Efter sommaren i år kunde hennes eget företag, Sollentuna Veterinärklinik, fira ettårsjubileum i Häggviks centrum.

Lugnet är fullständigt. En nära nog kompakt stillhet sänker sig över den lilla receptionen på Sollentuna Veterinärklinik i Häggviks centrum. Av de framrusande tågen mot Arlanda eller Stockholms central på spåren något hundratal meter utanför fönstren märks inte mycket. Inte heller bryts lugnet härinne av de många människor som hastar förbi utanför på väg till sina arbetsplatser.

Det är som en egen liten värld i en miljö skapad för att bota, hjälpa och vårda smådjur. På knappt femtio kvadratmeters lokalyta har legitimerade veterinären Marie-Louise Drugge, tillsammans med djurvårdaren Linnéa Askegård och assistenten Kalle Svärd, inrett en mottagning med reception, pentry och två undersökningsrum.

– Vi strävar efter att erbjuda våra patienter och deras ägare en harmonisk och behaglig miljö. Många djurägare vill inte åka till större djursjukhus. De föredrar personlig service, lugn och trygghet. Ofta
kan djuren känna på samma sätt, berättar Marie-Louise Drugge.

Bra läge

Hon hade tidigare byggt upp ett framgångsrikt företag i databranschen. Men när hennes äktenskap inte höll längre tog hon beslutet att omskola sig och börja om från början. Efter studier på bland annat Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, gick hon ut i januari 2004. Sen följde några olika jobb i branschen, tills hon för några år sedan tog beslutet att öppna eget.

– I juni 2010 övertog vi kontraktet och kunde börja utrusta lokalen. Någon månad senare kom de första patienterna. Det här är ett bra läge i ett trevligt litet centrum, mitt i Sollentuna, nära vägar, järnväg och Häggviks pendeltågsstation. Men det kan vara lite knepigt att hitta fram till oss med bil, om man inte varit här tidigare, säger Marie-Louise Drugge, när hon försiktigt lyfter fram en katt ur en transportbur.

Med varsamma händer klappar hon katten samtidigt som hon lyssnar på hjärta och lungor, kikar på ögonen och känner längs kattens kropp. Försiktigt undersöker hon också slemhinnor, tänder, svalg, nos samt öron.
– Jag börjar alltid med att klappa djuren, dels för att få dem att känna sig trygga och lugna dem, men också för att kunna genomföra en mindre klinisk undersökning för att se hur de reagerar och för att konstatera om det eventuellt även kan vara någonting annat som är fel, än det som ägaren sökt hjälp för, förklarar Marie-Louise och försvinner in i ett av undersökningsrummen tillsammans med katten och ägaren.

Efter veterinärens inledande kroppskontakt har den tidigare lite oroliga katten blivit betydligt lugnare och finner sig snällt i att bli placerad på underökningsbordet, med sin matte tätt intill.

Matte bleknar

När Marie-Louise börjar plocka fram sprutan och utrustningen för att kunna rengöra kattens mun är det i stället kattens matte som börjar kippa efter andan och se lite blek ut.
– Ska vi låta assistenten ta över, så att du kan ta lite frisk luft, frågar Marie-Louise plötsligt. Kattens matte nickar försiktigt och får hjälp ut genom dörren.

Det kan vara minst lika viktigt för veterinären att hålla koll på djurägaren som på patienten, när hon och hennes kollegor börjar plocka fram sprutor, kanyler och annan utrustning. Ibland räcker det med att bara börja prata om behandlingen, så börjar husse eller matte se blek ut och svaja lite.
– Många gånger inleder jag besöket med att hälsa ordentligt, ta i hand och ställa en massa frågor för att lugna en orolig och osäker djurägare, innan jag fortsätter med den faktiska patienten, fortsätter Marie- Louise.

Sollentuna Veterinärklinik är en djurvårdsklinik med så kallad allmän bas. Det innebär att Marie-Louise och hennes kollegor kan utföra de flesta undersökningar och ingrepp som efterfrågas av smådjursägare, vare sig det gäller kastrering av hundar och katter, reparation av klokapselbrott på hundar, borttagning av tumörer, eller klippning av tänder på kaniner.

Hembesök

Men Marie-Louise Drugge gör också hembesök några gånger i veckan samt besöker gårdar och stall för att behandla hästar och kor, ibland också får, grisar och höns. Kastrering av hästar är ett vanligt uppdrag. Emellanåt får hon också ta bilen och ge sig ut på något akutbesök, inte sällan till djurägare som dragit sig lite för länge för att ringa om sitt sjuka djur.
– Behandling och vård av hundar och katter upptar omkring 80 procent av tiden, berättar Marie-Louise.

En av de vanligaste patientgrupperna är katter med urinvägsinfektion eller med bitskador efter revirstrider. Bland hundpatienterna är öronproblem och ytliga hudinfektioner eller fästingrelaterade problem vanliga.
– Bland de uppdrag jag får vid hembesök märks valpbesiktningar, vaccineringar, tovklippning av katter och avlivningar. Många föredrar att jag kommer till dem i lugn och ro istället för att de ska behöva stressa det sjuka djuret med besök på kliniken, säger Marie-Louise.

Det förekommer inga nattgäster på Sollentuna Veterinärklinik. Efter operation och eventuell nedsövning kan patienterna få vakna till och hämta sig en stund om det behövs. Men ofta kan de följa med husse eller matte hem direkt efter besöket.
– Det är härligt att äntligen kunna jobba med det jag vill. Nu får jag verkligen utlopp för det stora djurintresse som följt mig sedan jag var mycket liten. Det innebär en rejäl kick när jag efter behandlingen av ett djur kan konstatera att det faktiskt är på bättringsvägen, säger Marie-Louise Drugge.

 

Publicerat i Sollentuna Hem Botema 2011 0